Lagstiftning

Den här delen ger dig en översikt över de lagar och regler som antagits på internationell-, EU- och nationell nivå rörande handel med vilda djur och växter samt naturvård. Samtidigt ges här även en sammanfattning av krav som ställs på djurs hållande och skötsel, veterinär- och växtskyddsregler, djurparker såväl som botaniska trädgårdar och tullverksamhet.

Internationell lagstiftning

^DE

^FR

^EN

CITES och EGs lagstiftning för handel med vilda djur och växter utgör det huvudsakliga juridiska ramverket för EUs försäljare och deras kunder i handeln med vilda djur och växter. Dessutom täcker den nationell, övrig EU lagstiftning samt övrig internationell reglering för bevarandet av arter och biologisk mångfald, frågor som djurs och växters välmående, hälsolagstiftning, biologisk mångfald etc. PDF filen du kan ladda ner förklarar hur du handskas med merparten av dina skyldigheter enligt EUs lagstiftning, samt tillhandahåller information om arterna i de fyra bilagorna A, B, C och D. Dessutom förklaras rollerna och funktionerna för EUs huvudgrupper som t ex. CITES-kommittén, gruppen för vetenskapliga undersökningar och Verkställighetsgruppen, samt på nationell nivå den administrativa CITES-myndigheten och den vetenskapliga CITES-myndigheten.

Nationell lagstiftning

^DE

^FR

^EN

Fastän EGs lagstiftning för handel med vilda djur och växter är direkt tillämpbara i alla EUs medlemsstater, måste nödvändiga krav på upprätthållande överföras till nationell lagstiftning och kompletteras med nationella lagar, t.ex. straffsatser, områden som fortfarande står under varje medlemsstats överhöghet. Dessutom har varje medlemsstat sin egen lagstiftning gällande biologisk mångfald , bevarandet av arter, regler för djurs och växters hälsa och välbefinnande, samt tullföreskrifter. Med hänsyn till nationell lagstiftning antagen av EUs medlemsstater, innehåller PDF-filen rubriker från de 25 medlemsstaternas huvudsakliga nationella lagstiftning och regler som omfattar CITES och EGs lagstiftning för handel med vilda djur och växter. Där det är möjligt inkluderas länkar till online-text från dessa nationella lagar och förordningar.

Bakgrund

CITES, konventionen för internationell handel med utrotningshotade arter ur den vilda floran och faunan, är över 30 år gammal. Den trädde i kraft 1975 och har sedan dess blivit en av de viktigaste internationella överenskommelserna inom området bevarande av arter. Idag har mer än 165 nationer, inklusive EUs alla 25 medlemsstater, och EUs anslutnings- och kandidatländer, gått med i konventionen. Syftet med CITES är att försäkra att internationell handel med vilda djur och växter inte hotar bevarandet av vilt levande arter. CITES reglerar för närvarande ca 30 000 arter av fauna och flora och fungerar genom ett system av tillstånd och intyg som måste erhållas innan internationell handel med exemplar av vilda djur och växter kan äga rum. Arterna är listade i tre olika appendix baserade på bevarandestatus samt storleken på den internationella handeln

Sedan 1982 har EU implementerat CITES genom en för alla medlemsstater gemensam lagstiftning, vilket även gäller de stater som vid den tiden ännu inte hade gått med i CITES. På grund av etableringen av den öppna gemensamma marknaden under tidigt 1990-tal och den efterföljande bristen på systematiska gränskontroller inom EU uppstod behovet av en ny och mer övergripande lagstiftning. För att ta med dessa förändringar i beräkningen och för att försäkra sig om att man följde CITES regler antogs EGs nya lagstiftning för handel med vilda djur och växter: (Rådets förordning (EG) nr 338/97, som trädde i kraft i juni 1997, och en kommissionsförordning). 7. De senaste av kommissionens förordningar är kommissionens förordning (EG) nr 865/2006, som ersatte den tidigare kommissionens förordning (EG) nr 1808/2001 och trädde i kraft i juli 2006. EGs lagstiftning om handel med vilda djur och växtergår att tillämpa direkt i alla medlemsstater och utgör den juridiska basen för genomförandet av CITES inom EU. Dessa juridiska åtgärder reglerar såväl internationell som intern EU-handel med vilda djur och växter, och möjliggör ytterligare kompletteringar till CITES.